sweetsquirrel

Hej igen!

Måste bara försöka skriva av mig lite.

Saknar Donna enormt mycket! Vart jag än går i lägeheten så förväntar jag mig automatiskt att hon ska ligga på golvet.

Känns som om hon tog med sig en del av mig.

Tårarna bara rinner hela tiden.

Kommer fortfarande ihåg när vi hämtade henne när hon var 8 veckor gammal.

När vi kom till stället och skulle titta på henne sprang hon runt i en stor häsybox alldeles ensam i en massa hö.

Så söt och underbart klumpig!

När vi hade betalat och satt i bilen påväg hem till huset i Frenninge satt hon i syrrans knä. Började då disskutera om vad hon skulle få heta. Syrran (som var helt besatt av Madonna då) ville att hon skulle heta Madonna, det var då mamma sa att det kunde hon glömma men isåfall Donna. Och så blev det ju! =)

Har haft underbara år med henne! Nästan 14 år.
Hade säkert kunnat bli minst 14 hela år, men eftersom bakbenen inte ville så mycket med henne längre så kändes det dumt att hålla kvar henne och kanske utsätta henne för mer smärta och pina.
Hon kunde inte hålla sig så bra nu längre så hon kissade ofta precis när man hade kommit ut ur porten med henne, ibland i trappen och hissen. Man märkte ju på henne då att hon skämdes, hon hade ju aldrig kissat inne innan (förutom som valp då) så hon visste ju att det var fel.

Men det var nog bäst för henne som det blev nu. Hon har ju det mycket bättre nu.

Nu känns det lite bättre, får nog passa på att gå och lägga mig innan jag får gråtanfall igen. =/

Kommer säkert dra upp detta imorgon igen. Men det känns bra att skriva av sig.

Sov gott folket!

Puss.


Glömmer dig aldrig! Hade gjort allt för att få hålla om dig och känna dina andetag igen! <3 Älskar dig!